Ny prövning är, som namnet anger, en prövning av nyuppförda anläggningar. Det kan också gälla äldre anläggningar som enligt myndigheterna inte blivit tillståndsprövade.

Vid gamla anläggningar, som funnits i hundratals år, och som haft tillstånd efter var tids gällande lagar, ställer tillsynsmyndigheter krav på ny prövning vid ansökan om tillstånd enligt miljöbalkens regler. Om man inte söker tillstånd för att fortsätta driften, skall man söka rivningstillstånd på anläggningar, som i många fall har ett högt kulturhistoriskt värde.

På 1980-talet vädjade många politiker till ägare av gamla kvarnar eller andra vattenverksamheter, där den ursprungliga verksamheten upphört, om att de skulle låta installera generatorer för att börja producera grön el. För att understryka vikten av en ökad produktion av miljövänlig el uppmuntrades ägarna till vattenverk, genom att staten lämnade investeringsbidrag. Så småningom ersattes det med produktionsbidrag. Först gav staten 9 öre per producerad kWh. År 2003 infördes ett system med utsläppsrätter och då tilldelades producenterna ett el-certifikat per 1000 kWh. Några krav på tillstånd, för att kunna tillgodogöra sig bidragen, framfördes aldrig. Ändå infördes el-certifikaten fyra år efter att miljöbalken trätt i kraft. Jag kan inte tänka mig annat än att de styrande ansåg verksamheten vara laglig. Vi utövare invaggades i vart fall i den tron.

Det kom därför som en kalldusch när länsstyrelserna i början av 2010-talet beskyllde oss för att syssla med olagligheter. Efter att i snart 75 år ha hållit mig inom lagens ”hank och stör” känner jag mig oerhört kränkt. Upplevelsen är väl jämförbar med en boxares, som efter stilren boxning leder matchen på poäng, då han plötslig däckas av en slagserie under bältet, medan domaren vänder ryggen till. Så domare/politiker/ vänd er om och rätta till moment 22-situationen, som tidigare politiker och statsmakten lurat in oss i. Tillsynsmyndigheten bryr sig inte ens en gång om att följa grundlagarna. De bryter mot RF 2:18 och artikel 17 i Europaunionens stadgar, som båda värnar om ägande- och brukanderätten gentemot statliga övergrepp.

Tillsynsmyndigheten förringar den småskaliga elproduktionen genom att kalla den försumbar, antagligen för att legitimera utrivningarna. Det är väl möjligt att 60 MWh el producerat på ett år inte löser elbehovet i Sverige. Man måste dock tänka på att 90 – 95 % av den småskaliga produktionen sker under 4 – 5 vintermånader när elbehovet är som störst. Solcellerna, som idag tilldelas stora statliga bidrag, ger nästan ingen el alls under de mörkaste och kallaste vintermånaderna. Den småskaliga och/eller mikroproduktionen är därför ett viktigt komplement till solcellerna under denna årstid. Vid ett förfarande med ny prövning, kommer stora delar av den småskaliga produktionen att upphöra på grund av att ägarna inte har råd att söka tillstånd för fortsatt drift. På vilket sätt har våra politiker tänkt sig att det stora bortfallet från solcellsproduktionen skall ersättas när det som mest behövs. Skall det ske genom en ökning av den oljebaserade produktionen, som man var så angelägen att få bort på 1980-talet. Ja det ansågs så angeläget att man skapade ett moment 22 åt dem som engagerade sig i den då aktuella miljöfrågan.

Vi är inte motståndare till att söka tillstånd efter den nuvarande lagstiftningen, men det måste ske inom rimliga gränser. Istället för ny prövning måste ansökningsförfarandet ske enligt reglerna för omprövning. Det är inget orimligt krav med tanke på det sätt vi lurats in i vår nuvarande situation, och där ansökningsprocessen för många kommer att innebära ruinering.

Vad är skillnaden mellan ny- och omprövning? Vid ny prövning får verksamhetsutövaren stå för alla administrationskostnader i tillståndsprocessen. Vid en omprövning får istället tillsynsmyndigheten bära dessa kostnader. Vinnare vid en sådan omläggning skulle bli miljön och klimatet. Tillsynsmyndigheten skulle tvingas att lägga sina resurser på de verkligt dåliga vattendragen. Vattendrag med ett rikt och välmående fisk- och musselbestånd, växt- och djurliv är en garant för ett kvalitativt bra vatten. På grund av stora sedimentutsläpp vid dammutrivningar är risken för försämring större än möjligheter till förbättring i sådana vattendrag.

Omprövning istället för nyprövning skulle innebära att utövaren inte skulle ruineras på grund av administrationskostnader. Han skulle istället ha ekonomiska möjligheter att förbättra fiskpassager vid sin anläggning. Han skulle kunna fortsätta att producera den mest miljövänliga el som går att uppbringa. Kulturhistoriskt värdefulla anläggningar skulle bevaras. Man kan tala om ett win-win-win-system. Vilka är förlorarna?

Gunnar Olsson, Tollarp

Advertisements

Vattenverksamhet – ny prövning/omprövning

Quote

Öppet brev till Alice Bah Kuhnke

Denna artikel skrevs av Olof Karlsson (SERO – Sveriges Energiföreningars Riksorganisation) och har publicerats bl.a. i Miljömagasinet i april.

Artikeln visar tydligt på den stora kulturhistoriska förlust som det föreslagna ingreppet kommer att leda till.

MM öppet brev Kuhnke scan

Standard