14711531_1185281131531316_4778875558449892713_o

Advertisements

Majoritet i riksdagen för moratorium

Image

Grundvattenproblem?

De senaste veckorna har man i olika reportage i Kristianstadsbladet beskrivit grundvattnet under Kristianstadsslätten både det nuvarande och de förändringar som ett framtida klimat åstadkommer.

Kristianstads kommuns grundvattenplanerare, Linda Wendrup, uppger, ”Vid ökat uttag bildas mer grundvatten. Problemet är att trycket nere i berget minskar så att vattnet från markytan sugs ner snabbare. Vattnet i åar, vattendrag och våtmarker minskar och risken för föroreningar och saltvattenläckage ökar.

Chester Svensson, geologiska institutet, säger i samband med avrinningsförhållanden följande
”Vi kan särskilja två ytterligheter, nämligen fri grundvattenström som endast är beroende av bergarters vattentransporterande förmåga och dämd grundvattenströmning där strömnings-vägen ”blockeras” av vatten och avrinningen fördröjs.

Dammarnas vattenmagasin, som dessutom höjer vattennivån uppströms, gör samhällsnytta genom att fördröja avrinning så att ytgrundvattnet istället sjunker ner i bergarterna och bildar nytt grundvatten.

Jag ser därför Länsstyrelsens ambitioner att riva ut dammar och sänka ytvattennivåer som ett stort hot mot ny grundvattenbildning. Anledningen är att man menar att fiskar och andra organismer, som inte är beroendes av vandring, skall kunna röra sig fritt i hela vattendraget. Jag tror att de flesta delar min uppfattning om, att det inte får ske på bekostnad av nybildning av grundvatten.

Hans Persson, ordförande i LRF Kristianstad oroar sig för Länsstyrelsens och kommunens senaste utspel, att Kristianstads grundvattenmagasin skall förse 75 % av Skånes befolkning med vatten. Han ser det som ett hot mot lantbrukets möjligheter till framtida bevattning av grödorna. Det skall inte bara ses mot ett framtida klimat, som enligt SMHI innebär en fördubbling av antalet torrdagar under grödornas växtperiod. Dammutrivningar gör att nybildning av grundvatten minskar, och samtidigt torkar markytan upp snabbare, med ökat bevattningsbehov som följd.

Ökade uttag och minskad grundvattenbildning gör att trycket i berget sjunker och Wendrups farhågor om att föroreningar och saltvattenläckage till grundvattnet närmar sig.

Tommy Danielsson, Kristianstads kommun säger, ”Kommunerna kommer precis som idag att vara skyldiga att ta fram förslag till vattenskyddsområden, men Länsstyrelsen fattar besluten.”

Jag tycker att man borde sträva efter att bibehålla de ytvattennivåer som finns idag, istället för att riva dämmen och sänka nivåerna, som i sin tur påskyndar avrinningen från ytgrundvattnet så att det aldrig når ner till de mättade grundvattenmagasinen.

Allt oftare talar man idag om att Sverige inom något årtionde kommer att ha vattenransonering. I viss mån har vi redan vattenransonering. De lantbruksföretag och andra industrier, som har tillstånd till vattenuttag från borror har ett givet maximiuttag och i de flesta fall tidsbegränsade tillstånd.

Chester Svensson nämner i sina arbeten om grundvattentillgångar följande; ”Torrperiodens längd styr hur långt grundvattnet hinner sjunka innan nästa nederbördstillfälle inträffar. Köldperioder fungerar som torrperioder eftersom nybildning av grundvatten i ytnära magasin är mycket liten om ens något. Det i snö och tjäle magasinerade vattnet kommer sedan att tillföras grundvattnet under våren.”

Vintrars torrperioder är ofta längre än sommarns. Uttagen är i stort konstanta även under torrperioder. Vid långa köldperioder ökar därför differensen mellan uttag och nybildning. För att återskapa balansen gäller det att ta vara på vinterns nederbörd. Vid en hastig snösmältning sker ett kraftigt vattenflöde, som bromsas upp av dämmena i vattendragen och fördröjer avrinningen. Vattnet stiger upp och överflödar marker där det inte gör någon skada. Största delen av det vattnet sjunker ner i jordlagren och berggrunden och bildar nytt grundvatten, som kompenserar den uteblivna grundvattenbildningen.

Utan dämmena hade kraftiga vattenflödet istället fått en snabb avrinning och aldrig stigit upp och överflödat markerna. Dessutom hade markytan torkat upp snabbare och förlängt bevattningssäsongen.

Vi vet att grundvatten bildas av nederbörd. Vissa faktorer gör att all nederbörd inte bildar grundvatten. Avrinning är en faktor där, som redan nämnts, dämmen i vattendragen gör nytta genom att fördröja den. En annan faktor är avdunstning och en tredje växters upptagning av vatten. Förlusten genom avdunstning bedöms öka genom klimatförändringarnas temperaturhöjning.

Många gamla kvarnar vid överfallsdämmen har under de senaste årtionden ställs om till produktion av förnybar, koldioxidfri el. Den klart övervägande delen av produktionen sker på vinterhalvåret, då elanvändningen i landet är som störst. Det är också den tiden då de kol- och oljeeldade kraftverken används som mest. Under vinterhalvåret pågår nästan ingen fiskvandring. Istället för att förbjuda elproduktion vid de skonsammaste vattenkraftverken borde makthavare och politiker uppmuntra verksamheten, som en hjälp till att motverka klimatförändringarna.

Någon från Länsstyrelsen sa i samband med utrivning av dämmen i Vramsån att ”motorväg till havet skulle skapas”. Med tanke på att grundvattnet under Kristianstadsslätten inte är oändligt skulle jag istället vilja säga ”Restaurera de raserade dämmena och skapa en gågata för att fördröja avrinningen så att mer grundvatten bildas.” Förse dem gärna med nya turbiner och generatorer så de kan hjälpa till att minska avdunstningen.

Ska vi utöver miljöförstöring och klimatförändringar lämna förödda naturresurser till kommande generationer?

Gunnar Olsson, Ugerups Mölla.

https://www.facebook.com/groups/766658456753470/permalink/1089202787832367/

 

Standard

Våldtäckt på landsbygden.

stendalsmollan
En vacker vy över dammspegeln vid Stendalsmöllan.

En vacker majdag for vi, Bertil Trobro, ordförande i Vramsåns vänner, min fru Birgit och jag, tvärs över Skåne för att beskåda eländet efter rivningen av dammen vid Stendalsmöllan i Kägleån. För att undvika vägarbeten på riksväg 21 valde vi en naturskön väg, där Ovesholms nyutslagna bokskog bildade portal över den slingrande vägsträckningen. Vägvalet gjorde också att vi kom in på morbida samtal, knutna till mitt tidigare yrke.

 

Stendalsmöllan.

Vi sammanträffade med ägaren och Fredrik Hedin (styrelsemedlem i SVAF) vid Stendalsmöllan. Det öppna såret i landskapet var en deprimerande syn. Om man försökte föreställa sig hur spegeldammen en gång sett ut, förtogs bilden av det fula dyngbältet (sedimentavlagringen) som samlats på åbottnen under ca 75 års tid och som nu frilagts på grund av utrivningen.

 

Ägaren berättar, att hennes far bedrev kvarnrörelse i Stendalsmöllan. År 1937 hade trycket från stora vattenmassor efter ett häftigt regn gjort att del av dämmet rämnat. Det var fler av möllorna i Kägleån som också drabbades av dammbrott. Vattenmassorna som frigjorts vid dammbrottet har troligen sköljt ut den dåvarande sedimentansamlingen. Den del av det stenlagda dämmet som rasat ersattes med en gjuten konstruktion. Mitt i denna konstruktion gjordes ett utskov med två spettluckor med möjlighet att släppa vatten vid mycket höga flöden. Via en kulvert leddes vattnet till två turbiner (36 och 24 hkr). Genom att utnyttja topografin uppnåddes en fallhöjd av 7 meter.

 

Kvarnrörelsen hölls igång till början på 1970-talet, då en nedtrappning skedde och rörelsen avstannade helt i mitten av samma årtionde. Så länge ägaren kan minnas hade möllan varit försedd med en likströmsgenerator, som försåg byggnaderna, även bostadshuset, med belysning. År 1980 installerades en växelströmsgenerator och elproduktionen kopplades till elnätet. Ca 80 000 kWh grön, förnybar el har årligen producerats vid Stendalsmöllan. De senare åren har produktionen varit mera sporadisk men upphörde inte helt förrän dammutrivningen skedde

 

Ägaren godtog Länsstyrelsens erbjudande om att bekosta rivningen av dammen.  Alternativet hade varit att ägaren skulle ha anlagt en fiskväg, som på grund av de relativt stora höjdskillnaderna, skulle ha blivit väldigt lång och mycket dyr. Hon skulle dessutom ansöka om tillstånd för elproduktionen samt gör MKB och hålla samrådsmöte. Enligt föreläggandet skulle det ske före 1 feb. 2016. Hon fick ett vite på 150 000 Skr om hon inte fullföljde kraven i föreläggandet. Ägaren ansåg, att det alternativet skulle bli för kostsamt för henne. Hon hade dock inte kunnat föreställa bilden av dammen efter utrivningen. Den hälsobringande skönhetsupplevelsen av dammspegeln förändras helt, och de nuvarande dammresterna ger istället en deprimerande känsla. Hon undviker nu att besöka föräldrahemmet. Detta var andra besöket efter att dammen rivets ut.

 

 

resterna-av-stendalsmollanDe soptippsliknande resterna av Stendalsmöllans damm efter utrivningen

 

Till höger på bilden syns åfåran, som i avsaknad av humuslager har en helt steril botten. Nuvarande åbotten är högst en fjärdedel av den ursprungliga dammbottenarealen. Växtligheten som normalt finns i dammiljöer är borta och därmed också möjligheten för sländor och myggor att lägga sina ägg. Dess larver och nymfer är tillsammans med bottenlevande organismer fiskars huvudsakliga föda. Jag förstår inte vitsen med att öppna upp vattendragen för fiskvandring, när smolten svälter ihjäl, eftersom åtgärden samtidigt berövar dem deras skafferi.

 

.

 

Länsstyrelsen skyller ingreppen på EU; s vattendirektiv. Enligt direktiven skall länderna verka för bättre vattenkvalitet. Att, som i fallet med Stendalsmöllan, riva det gamla dämmet och frigöra hundratalet ton med sediment, vars innehåll är okänt, vittnar inte om någon höjning av vattenkvaliteten. Framtida högvatten kommer sannolikt att frigöra ytterligare sediment, som till sist kommer att hamna i Skälderviken och förorsaka ytterligare havsdöd. Ett annat krav från EU är, att man skall bevara artrikedomen. När dammutrivningen skedd försvann den speciella art av bäcköring som tidigare funnits isolerad vid och uppströms Stendalsmöllan. Nu öppnas passagen med möjlighet för invasiva/främmande arter att vandra upp och ge möjlighet att sprida smitta, i likhet med kräftpesten. Kan forsärla, strömstare och kungsfiskare finna boplatser och tillräckligt med mat för att stanna kvar i reviret? I direktivet anges vidare att man skall mildra översvämningsrisker nerströms och riskerna för uttorkning uppströms. Hur har dessa krav beaktats? Grundvattennivå- och kvalitet är en annan punkt i direktivet. Hur har man följt detta när åns nivåsänkning har inneburit att närliggande fastigheters brunnsvatten sjunkit, ja i ett fall helt sinat?

 

Sinad brunn.

Ägaren till den sinade brunnen och en granne har fått ersättning från Länsstyrelsen för de skador de drabbats av genom utrivningen av dammen vid Stendalsmöllan. Tiotusen kronor blev ersättningen till den sinade brunnens ägare, som genom att fördjupa brunnen, åter kunde få vatten. Ersättningsbeloppet till grannen känner han inte till.

 

Jag tycker att länsstyrelsens åtgärder är ett hafsverk som helt misslyckats, där man struntat i miljöbalkens hänsynsregler. Jag tror att Stendalsmöllans och Benmöllans gröna elproduktion om sammanlagt 140 – 150 MWh/år varit betydligt mer miljövänligt än Länsstyrelsens åtgärd. Det är inte bara den vackra spegeldammen som förbytts mot en ful och död dammbotten. Under de timmar som arbetet tog, sjönk Stendalsmöllans försäljningsvärde väsentligt.

 

Benmöllan.

Efter besöket på Stendalsmöllan följde vi Diligensvägen och Kägleån ett par kilometer uppströms till Benmöllan. Redan på gårdsplanen såg vi resultatet av 70-talets urbanisering. Fundamentet till en bensinpump och texten ”LIVSMEDEL” på boningshuset vittnade om det. Vi bjöds in av 84-årige Bengt Nilsson och hans fru att sitta ner i det hemtrevliga kontoret. Han berättade, att i slutet av 40-talet och början av 50-talet, i optimismen efter andra världskriget, hade bensinpump och lanthandel anlagts och inretts vid Benmöllan. Dessa investeringar, tillsammans med inkomster från benmöllan och spannmålskvarnen samt den tillhörande spannmålshandeln, utgjorde en blomstrande rörelse under ett par decennier, innan urbaniseringen startade.

 

Bengt har under ett par tre årtionden drivit en generator och producerat 50 – 55 MWh/år, grön el. Han har av länsstyrelsen fått föreläggande, med vidhängande vitesbelopp om 80 000 Skr., att ansöka om tillstånd för elproduktionen eller upphöra med den. Om han väljer att upphöra med elproduktionen ska han ändå söka tillstånd för dämningen före 1 februari 2016. Utan ett sådant tillstånd begär länsstyrelsen att dämmena skall rivas. Bengt tycker att det är att rasera hans ömt vårdade fädernearv. Det vore ungefär som att be lammet överräcka kniven till slaktaren. Av åldersskäl och med tynande intresset för fortsatt el-produktion stannade Bengt turbinerna för gott hösten 2014. Han vill inte göra nya, dyra investeringar för uppvärmning av bostaden. Istället har han återgått till oljeuppvärmning. Det är precis tvärt emot makthavarnas intentioner för bara något årtionde sedan, beträffande bra miljövård.

 

Bengt kan inte heller förstå varför han nödvändigtvis måste riva anläggningen. Till hans anläggning går en ca 300 meter lång inloppskanal, där vattnet tas från en damm. Kägleån tar sitt vatten från samma damm fast 75 – 100 m. sydväst om kanalens intag. Ån och kanalen löper sedan parallellt. Inloppskanalen dock uppe på en åskam, så att skillnaden i höjd framme vi kvarnen blir ca 5 m. Bengt menar, att kanalen inte kan ha någon som helst inverkan på vare sig vattenkvalitet eller fiskvandring. Han funderar på om det kan finnas annan anledning till utrivningarna än vattendirektivet. Har det någon betydelse att länsstyrelsen äger marken och inrättat naturreservat på fastigheten omedelbart nerströms Bengts? Strävar länsstyrelsen efter att göra hela Kägleå-ravinen till ett naturreservat?

 

Bengts son har vädjat till länsstyrelsens tjänsteman att hans föräldrar skulle få ha bostadsfastigheten intakt så länge de bor kvar där. Bengt är ju ändå född, uppvuxen och haft sin livsgärning där. Tjänstemannen menade att han bara följde lagen och att den måste ha sin gång. Jag anser att det är farligt med makthavare som saknar empati.

 

Sedimentfylld damm.

Jag har varit i kontakt med ägaren till kvarnen som ligger närmast nerströms Stendalsmöllan (ca 1,5 km söder om) och som kallas Önnersmöllan.  Turbinen är kvar men turbinintaget är igenmurat. Kvarndammen är intakt och åns tillrinning flödar över dämmet. Johan Wagnström från Länsstyrelsen har besökt dem och framfört Länsstyrelsens önskemål om att dämmet skall rivas och dammen öppnas upp. Ägaren motsatte sig rivningen, eftersom de badar i dammen och ville ha kvar den vackra spegeldammen. De har inte fått något föreläggande om utrivning. Jag frågade dem om de påverkats något av dammutrivningen vid Stendalsmöllan. Ägaren kände inte till att det rivits någon damm. Jag talade om, att hundratalet ton sediment spolats ut i samband med rivningen. Ägaren ville veta när utrivningen skett och jag upplyste henne om att det var i september 2014. ”Då förstår jag varför det bildats en sandö i vår damm.”  uppgav hon. Hon kommer att begära att Länsstyrelsen rensar dammen och återställer den i ursprungligt skick. Det har också skett en märkbar minskning av bäcköringsmolt detta år.

 

Wagnström besvarar mail-växlingen med att man inte kan kräva att ägaren till Stendalsmöllan skall muddra Önnersmöllans damm. Det menade inte ägaren till Önnersmöllan heller, utan hennes uppfattning är att Länsstyrelsen skall stå för kostnaderna. Wagnström menar, att det är normalt med sedimentförflyttningar i vattendragen. Man kan fråga sig hur många ton på en tidsrymd av några timmar som är normalt? Dessutom har åbotten täckts av ett sedimentskikt som gör att bottenfaunan försvunnit för åratal framöver.

 

Önnersmölla.jpg
Den gamla kvarndammen vid Önnersmölla fylld med sediment och gyttja från Stendalsmöllan.

 

Funderingar.

Medan jag funderade på slutorden i detta inlägg, fick jag ett mail från Walter Johansson där han meddelar att JO inte tänker gå vidare med hans anmälan mot Länsstyrelsen i Skåne beträffande ärendet vid Stendalsmöllan. Jag läser genom JO:s tjänsteanteckningar, och kan konstatera att det var den tunnaste utredning jag någonsin tagit del av. Vid ett samtal med JO; s utredare uppger Wagnström att det inte är Länsstyrelsen utan dammägaren som rivit ut dammen. Han uppger också att Länsstyrelsen bedömt att åtgärden kunde omfattas av det undantag från tillståndsplikten som finns i MB kap 11 § 12. Med dessa förklaringar nöjer sig JO och meddelar att ytterligare åtgärder eller uttalande ej föreligger. Det har med andra ord varit uppenbart för Länsstyrelsen att en sänkning i dammen med ca 3 meter och ett sedimentutsläpp av nämnda storlek inte skulle vara till skada för samhälls- eller enskilda intressen. De flesta bedömare skulle nog istället anta åtgärden skulle innebära uppenbara risker för sådana skador. Båda de nu aktuella dammägarna har efterlyst en miljökonsekvensbeskrivning, men fått till svar ”att samrådsmöte och MKB löser Länsstyrelsen internt med Mark- och miljödomstolen. Allt går geschwint. Senare har Wagnström ändrat sig och skriver till Önnersmöllans ägare att det inte gjorts någon MKB, men att kontakt tagits med kommunen och grannar.

 

Vad skulle hända om vi på samma lättvindiga sätt skulle undandra oss skyldigheterna att hålla samrådsmöte och göra MKB? Vi skall upprätta MKB som beskriver hur vattendraget varit före dammens tillkomst, trots att den funnits där i 400 år och att allt djur- och växtliv inordnat sig efter de förhållandena, samt att människor som bor och vistas intill vattendragen är tillfreds med nuvarande vy. Det är ju först när dammarna rivs, i likhet med Stendalsmöllan, som problemen uppstår.

 

 

 

Miljöbovar?

När övergick vi från att ha varit prisade miljökämpar till att vara rättslösa miljöbovar? Var det när den småskaliga elproduktionen pådyvlades den stora kraftindustrins försyndelser i fråga om fiskdöd och avskurna vandringsvägar? Var det när energi- och vattenmyndigheten komponerade speciallagar (HVMFS 2013:19 § 12) för att kringgå Sveriges grundlagar (Regeringsformen kap.2 § 18) och Europa unionens stadgar (Artikel 17). Lagar som skyddar egendomsägare bl.a. mot onödigt myndighetsintrång. Diktaturer brukar införa speciallagar för att kuva sin befolkning. Sverige kritiserar ofta sådant förfarande. Det är väl lättare att peka på skiten framför grannens dörrar än att hålla rent framför den egna.

 

Dråpslag mot landsbygden.

Det är inte bara vi kvarn- och dammägare, med eller utan elproduktion, som drabbas hårt av Länsstyrelsernas åtgärder. Även lantbrukare är hårt drabbade. Det förutsätts att de skall lämna odlingsbar mark för att den skall bli till våtmarker. Vattendrag, som dikats och rätats ut en gång, ska nu slingras över åkrarna igen. Utökade skyddszon tar bort mycket åkermark. Kring vattendragen får buskar och träd inte fällas. Det ökar åkerbeskuggningen med sämre skörderesultat som följd. Detta skall de göra i konkurrens med Europas betydligt kravlösare jordbruk Det är inte bara kvarn- och dammägare och lantbrukare som drabbas. Sakägare, som vi ser ovan med sinad brunn och förorenad damm, tillhör de som drabbas. När dammar skall rivas över hela landet kommer många sakägare att drabbas, då verksamhetsutövare inte har ekonomisk förmåga att ersätta skadorna. De som bor eller ofta vistas vid dammar och vattendrag kommer att drabbas genom att de förlora vattenspegelns hälsobringande skönhetsupplevelse.

 

Jag har aldrig tagit del av ett mera landsbygdsfientligt dokument. Det kommer sannolikt att accelerera urbaniseringen och flykten från landsbygden. Den politiker som stödjer sådan tjänstemannadiktatur, behöver inte ställa sig i talarstolen och säga sig stödja en levande landsbygd. Det blir i så fall bara tomma ord.

 

För ett sekel sedan drog ett bondetåg till Stockholm. Är det dags med ett landsbygdståg nu?

 

Gunnar Olsson

Ugerups Mölla

Sekreterare i Vramsåns vänner.

 

Foton:

Vyn över vattenspegeln vid Stendalsmöllan tillhör ägaren.

Fotot av den rivna dammen taget av Bertil Trobro

Fotot av den sedimentfyllda dammen vid Önnersmölla taget av Fredrik Hedin.

 

 

 

 

 

Standard

Myndigheters agerande i vattenmål – en kraftverksägares ojämna kamp

Sammanfattning

Är det rimligt att det ska ta 16 år att ordna alla förutsättningar för att anlägga en fiskvandringsväg, omlöp, förbi ett litet vattenkraftverk?

Är det rimligt att det ska ha kostat 20 Mkr när det står färdigt?

Spontant är svaret nej på dessa frågeställningar, men det är precis vad som hänt i Brunskog i Värmland.

Vid forsen i Gullsby har vattenkraften utnyttjats sedan början av 1800-talet, men de senaste 16 åren har verksamheten pressats av trycket från myndigheter att öppna Slorudsälven för fiskvandring, något som kan få konsekvenser inte enbart för kraftproduktionen utan även för miljön, artsammansättningen och den biologiska mångfalden.

Projektet är olycksdrabbat men ej unikt, och har präglats av brist på helhetssyn, otillräcklig ledning och styrning hos myndigheter samt för låg kompetens hos de inblandade parterna.  Det torde stå helt klart att en ensam kraftverksägare ej kan ha kompetens inom alla områden som berörs av vattenrätt och samhällets regelverk, och har normalt heller ej  ekonomiska resurser att anlita expertis för detta.

I stor utsträckning gäller detta även tjänstemän på länsstyrelsers naturvårdsenheter.

En viktig fråga som ej har utretts är kostnads/nytto aspekten i projektet, ej heller har en godtagbar konsekvensbedömning utförts.

 

Brist på kompetens har medfört att målet har eskalerat i fel riktning och frånsett en stor kostnad har det efterlämnat många frågetecken.

Något mycket obegripligt i händelseutvecklingen är det som inträffat efter det parterna blivit överens om villkoren och en dom fastslagits.  Tjänstemän på länsstyrelsen fortsatte att försöka sänka projektet genom ständiga överklaganden understödda av Kammarkollegiet. Alla dessa överklaganden avvisades av Mark- och Miljödomstolarna men projektet försenades med fler år och medförde ytterligare påfrestningar för kraftverksägaren.

Kraftverksägaren Christer Hedberg, målinriktad entreprenör med känsla för traditioner på platsen, har inte orkat stå emot det massiva trycket och periodvis hamnat i tillstånd av utmattning.

Så här får inte vattenmål bedrivas och i slutet av detta dokument finns förslag till en modell hur man effektivt och kompetent skulle kunna driva denna typ av mål.

 

Hur det hela började

Sedan 1916 har det både producerats och distribuerats elektricitet i Gullsby norr om Brunskog i Värmland.

Det var den nuvarande ägaren Christer Hedbergs farfar som var så framsynt att han satte en generator på en av de tre kvarnturbinerna och började bygga ledningar för att förse den omgivande bygden med elektricitet. Kvarnen byggdes 1896 på samma grund som Värmlands första handpappersbruk 1804-1884.

Pappersbruket erhöll privilegiebrev för sin vattenverksamhet 1802.

Verksamheten övertogs och fortsattes av hans son, som vidareutvecklade distributionen, att som mest omfatta 300 abonnenter. Christer Hedberg, som tog över för 25 år sedan, har drivit traditionen vidare men antalet abonnenter har krympt till drygt 30, och därmed är distributionen en av de minsta i landet.

Christer Hedberg, i fortsättningen CH, är en äkta landsbygdsentreprenör som arbetar med vattenkraft, eldistribution, skog och grävningsentreprenader.  Därtill är han ofta anlitad som föreläsare i kurser om elteknik och elsäkerhet.

Hans verksamhet på hemorten har rönt stor uppskattning men han anade inte vad som skulle komma att hända när 1998 den första inbjudan till ett möte anlände om fiskvandring från sjön Värmeln upp i Slorudsälven, där bl.a. CH:s kraftverk är beläget.

Efter detta möte valde man emellertid att prioritera andra vattendrag för uppströmsvandring av öring från Värmeln.

 

Den fortsatta händelseutvecklingen

Men två år senare hade Länsstyrelsen i Värmland, i fortsättningen Lst, ändrat sig och prioriterade Slorudsälven med dess tre kraftverk som uppvandringsled för öring från Värmeln.

Detta väckte emellertid motstånd från fiskevårdsföreningen uppströms, som befarade att deras lokala öringsstam skulle bli utslagen av den större öringen från Värmeln.  Fiskevårdsföreningen fick emellertid inte gehör för sin ståndpunkt.

CH och hans familj ställde sig inte negativa till detta förslag men ville ha medbestämmande hur en fiskvandringsväg skulle byggas och hur den skulle finansieras.

Lst kom 2002 med ett förslag till fiskvandringsväg och senare även med ett föreläggande där man krävde förbud mot korttidsreglering vid Gullsby kraftverk.

Lst anlitade även en konsult som tog fram ett förslag till fiskvandringsväg genom familjens trädgård, något som familjen Hedberg protesterade mot.

Ett nytt förslag togs fram där man skulle göra ett uttag i dammkroppen för vandringsvägen.  CH ansåg att detta skulle äventyra dammens hållfasthet och fick rätt när dammexpertis granskade förslaget.

Lst arbetade nu med ytterligare förslag som skulle eliminera tidigare olägenheter, men det resulterade i ett långt omlöp, 320 m, och därmed dyrbart.

Det blev långa och segdragna förhandlingar där båda parter anlitade konsulter och experter.  Efter alla år och alla turer var CH med familj uttröttad av ansträngningar och alla kostnader det förorsakat att försvara sina intressen i ärendet. CH accepterade därför en muntlig överenskommelse med Lst:s tjänsteman om utformningen av fiskvandringsvägen, att Lst skulle stå som byggherre, äga fiskvägen och stå för underhåll. CH släppte till mark för fiskvägen samt att själv svara för framtida drift.

Länsstyrelsen gjorde upphandling av byggentreprenör och datum för byggmöte sattes. När sedan en tjänsteman från Lst kom på besök tillsammans med utsedd byggentreprenör, hade tjänstemannen ett skrivet avtal med sig, men vid genomläsning visade sig detta innehålla helt andra villkor än de som muntligen var överenskomna. Ett samarbete som kunde ha slutat på ett bra sätt spräcktes därmed och verksamheten avstannade.

2007 kom Kammarkollegiet, KK, med krav på att fiskvandringsvägen skulle anläggas med stöd av tillstånd från Miljödomstolen, MD.

 

En ny konsult fick uppdraget att ta fram ett förslag baserat på ett tidigare framtaget underlag.

2008 begärde KK hos Miljödomstolen, MD, att hela vattenverksamheten skulle omprövas.

I januari 2009 hölls huvudförhandling om anläggande av en fiskväg (omlöp).

I maj 2009 meddelade MD dom där CH förelades att bygga, äga, ha tillsynsansvar och underhålla ett omlöp. Inget av de yrkanden som CH framlagt bifölls, ersättningen för framtida produktionsförluster sattes till 700 000 kr, väsentligt mindre än vad CH yrkat.

MD fastställde att fiskvandringsvägen skulle byggas med CH som byggherre och beskostas med statliga medel.  Drift och framtida underhåll skulle CH stå för utan ersättning.

CH var inte helt nöjd, men accepterade domen, eftersom han ansåg att det fick vara nog efter 10 år av påfrestande turer i detta mål. Byggnadstiden fastställdes till 3 år efter det att domen vunnit laga kraft.

KK överklagade beslutet till Miljööverdomstolen, MÖD.  KK ansåg att ersättningen för framtida produktionsförluster skulle beräknas till 175 000 kr. Nya turer i målet, men MÖD fastställde MD:s dom

Nu borde det vara färdigmalet i papperskvarnen. CH kontaktade den tjänsteman på Lst som hitintills handlagt ärendet, men fick ett snäsigt svar, ”Jag handlägger inte sådana ärenden längre”. Först 1 år senare fanns en handläggare utsedd och därmed påbörjades förberedelser för att komma igång med byggarbeten. Geoteknisk undersökning genomfördes, avverkning gjordes på marken för omlöpet och en av Sveriges mest ansedda fiskvägskonsulter anlitades. När CH ansökte om bidrag för att bygga själva omlöpet, meddelar plötsligt Lst:s juridiska avdelning att arbetstiden är slut, det är olagligt att fortsätta. Lst har tolkat det så att arbetstiden skulle räknas från datum för den första domen, trots att denna dom då inte vunnit laga kraft p g a KK:s överklagande.

Detta tvingade CH att återigen ge sig in i papperskvarnen och söka byggtidsförlängning hos MD.

Både Lst och KK yrkade kraftfullt att CHs ansökan skulle avvisas eller avslås, varför?

Vill inte Lst och KK att fiskvandringsvägen ska byggas?

Arbetet med fiskvandringsvägen avstannade i avvaktan på beslut om arbetstiden.

I januari 2014 hölls domstolsförhandling om tolkningen och 1 vecka senare meddelades att arbetstiden ska räknas med utgångspunkt från den tidpunkt då domen vunnit laga kraft, alltså inte den tolkning som Lst:s juridiska avdelning gjort utan den som CH gjort. I MDs dom bifölls CH´s ansökan och att Lst:s samt KK:s yrkanden avvisades. Därmed trodde CH att tid fanns till 31/12-2014 att bygga färdigt, vilket snart skulle visa sig bli något helt annat.

Både Lst och KK överklagade MDs dom till MÖD och nu med helt andra argument än till MD. Två månader senare meddelar MÖD att de inte lämnar prövningstillstånd, Nu är det klart! Nej, båda överklagar till HD och nu med ännu fler argument. Handläggningstiden hos HD är att ev. prövningstillstånd lämnas inom 6 månader. 3 september meddelar HD att inget prövningstillstånd lämnas.

Ansökan om bidrag lämnas till Lst för att kunna kontraktera en byggentreprenör, då meddelar Lst att finansieringen inte är klar, ”vi måste utreda hur vi ska gå vidare”. Bygget står still, en perfekt sommar med chans till att bygga i fullständig torrhet och som hade gjort bygget betydligt enklare är nu spolierad.

Inget resultat i diskussionerna med Lst. Entreprenören är sedan flera veckor startberedd,

Tiden som är kvar av hösten är kort, vintern i antågande då arbeten av detta slag är i det närmaste omöjliga att utföra.

 

Lst begär att CH ska söka ytterligare byggtidsförlängning för att bygget ska kunna genomföras på ett bra sätt. Om Lst redan den 3 september haft viljan  att omlöpet verkligen skulle byggas, så hade anläggningen varit klar när detta skrivs.

I stället står bygget still i avvaktan på, att Lst ska ta sitt beslut. Mest sannolikt är nu att bygget kan genomföras först våren, sommar 2015. De som nu trodde att allt skulle vara frid och fröjd, trodde fel. 3 dagar efter att HD meddelat sitt beslut att inte ta upp målet skickar Lst:s jurist ett rekommenderat brev med föreläggande att CH ska söka ny vattendom (miljötillstånd) eller lagligförklara anläggningen eller ansöka om utrivning.

Då har det gått 16 år sedan det hela började, alla händelser och turer har tagit hårt på CH:s krafter, ekonomi och inte minst hans familj samt värden som inte går att värdera i kronor och ören. Lst:s hantering av hela processen har lett till att idag när detta skrivs så har CH drabbats av utmattningssyndrom (utbränd), vilket förvärrar den redan uppkomna situationen.

 

Frågan om vilka tillstånd som gäller

Tillstånd till vattenverksamhet ges i domar eller privilegiebrev.

Den första vattenlagen kom 1918 och i lagen togs in tidigare tillstånd såsom häradsdomar, privilegiebrev och urminnes hävd. Urminnes hävd är inget skriftligt tillstånd utan bygger på att en anläggning har uppförts och om ingen ifrågasätter anläggningen får den hävdvunnet tillstånd och efter lång tid inträder urminnes hävd. Även urminnes hävd togs in i 1918 års vattenlag som ett tillstånd.

1983 kom en ny vattenlag, där man på samma sätt som tidigare tog in, utan ändringar, de tillstånd som fanns med stöd av 1918 års vattenlag. Samma förfarande tillämpades när Miljöbalken, MB, infördes 1998.

Det går således inte att tolka lagen på annat sätt än att de tidigare givna tillstånden även gäller i dagens MB.

Detta till trots har flera länsstyrelser gått ut med föreläggande om att driften i vattenkraftverk ska upphöra eftersom de påstås sakna tillstånd. Föreläggandet brukar kombineras med ett vitesförläggande med upp till 500 000 kr.

Detta har givit många kraftverksägare sömnlösa nätter eftersom de anser att de har tillstånd men att en tillsynsmyndighet hävdar motsatsen.

Det har medfört att rättsosäkerheten inom vattenkraft har spritt sig och många kraftverksägare känner starkt obehag och tvingas anlita dyra konsulter för att försvara sig.

Hur tillsynsmyndigheter har kunnat göra en sådan tolkning av lagtexten är en gåta.

Även Gullsby kraftverk liksom flera värmländska mindre vattenkraftverk har fått sådana förelägganden från Lst:s juridiska avdelning i Karlstad.

 

Hur kunde det gå så här?

Konflikter av ovan beskrivna slag kan uppstå när ambitioner med olika riktning möts.

Länsstyrelsernas tjänstemän på Naturvårdsenheterna har tolkat ett uppdrag att öka möjligheten till fiskvandring och vill genomföra det med hög ambition.

Kraftverksägare vill fortsätta den verksamhet som vanligen generationer tidigare gjort, skaffa en utkomst på detta och i många fall bevara sin närmiljö.  Kraftverksägaren upplever även att verksamheten är samhällsnyttig, elproduktion från en förnybar energikälla, och får i de flesta sammanhang även stöd för denna uppfattning.

 

 

Man känner att den verksamheten man bedriver gör samhällsnytta och skapar arbetstillfällen på landsbygden.

 

 

Det kan också finnas ett inslag av motsatsförhållande mellan stad och landsbygd där inhämtandet av kunskap skiljer sig åt, från litteraturen resp. från verkligheten.

Det är orimligt att ett ärende av detta slag ska kunna pågå under 16 år utan att komma i mål.

En modell för hur man ska hantera dessa frågor måste skapas, ett förslag finns senare i denna text.

Lst:s kommunikation i sina kontakter med verksamhetsutövare är oftast av direktivkaraktär med förklaring att det bedrivs förbjuden verksamhet och utdömer ett vite om inte förelägganden följs. Detta får som konsekvens att onödiga konfliktsituationer uppstår, med meningslöst lidande för de drabbade.

 

Synpunkter på kostnads/nytto aspekten

Det är i dagens samhälle vanligt att kostnaden för en åtgärd vägs mot nyttan av åtgärden.

Man ska i detta fall väga nyttan av fisketurismen mot kostnaderna för att skapa den, och detta även ur ett livscykelperspektiv.

Att släppa upp en ny art av öring påverkar sannolikt den befintliga stammen och kan medföra risk för smittspridning. Värdet är då en ökad försäljning av fiskekort, att erbjuda fler möjligheter för fritidsfiskare, men nackdelarna är ett högre tryck på miljön och ändring av den biologiska mångfalden.

Detta ska jämföras med förlusten av förnybar elproduktion och kostnaderna för att planera, projektera och uppföra en fiskvandringsväg samt därefter driva och underhålla den.

Fallet Gullsby har kostat onödigt mycket med den hantering ärendet fått, men är långt ifrån unikt.

En uppskattning är att kostnaderna i målet hittills ligger på ca 15 miljoner kr i form av tidsåtgång hos myndigheter, domstolar, konsulter och för kraftverksägaren.  CH har dessutom förlorad arbetsinkomst för att ta ledigt för att försvara sina intressen.

Innan en vandringsväg är på plats torde ytterligar 4-5 Mkr gå åt.

Dessa kostnader ska vägas mot nyttan av fiskvandringen, som är av ringa omfattning om inte motsvarande görs vid de övriga två kraftverken.  Låt oss anta att ytterligare 30 Mkr förbrukas innan dessa har vandringsvägar så att den fullständiga vandringen kan genomföras.  Då har vandringsprojektet kostat omkring 50 Mkr.

Vad som inte kan mätas i pengar är de påfrestningar som kraftverksägaren med familj fått utstå under 16 år p g a det sätt som myndigheterna drivit sina intressen.

Det krävs mycket kompetens för att bedöma kostnader och nytta i projekt av denna karaktär.

 

Hur kan man undvika att ett ärende spårar ur?

När en förändring ska genomföras med två eller flera parter inblandade är de inledande kontakterna viktiga. Kommunikation och en god dialog är viktigt.

I sammanhang av detta slag är det vanligen en myndighet som tar den första kontakten och då är det viktigt att den börjar med en mjuk, hänsynsfull dialog för att förmedla en förståelse för en planerad åtgärd.

 

 

En första kontakt av diktatkaraktär kommer att försvåra samarbetet under lång tid.

Det är vanligen även ett ojämnt styrkeförhållande mellan en myndighet och en enskild medborgare eller ett småföretag. Myndigheten har helt andra resurser än en medborgare eller ett småföretag.  Detta kan medföra två reaktioner, antingen ger man upp mycket tidigt eller så kämpar man tills alla resurser är uttömda, i båda fallen är medborgaren förloraren.

Vid ett motsatsförhållande kan prestige uppstå och då blir resursojämnheten ännu mer markant. Dessa olägenheter ska i fallet Gullsby kraftverk jämföras med önskemålet från fritidsfiskare att utöka sina fiskerevir.

Om man inte på ett övertygande sätt kan motivera en förändring och inte tar tillräcklig hänsyn till de intressen som drabbas, inte enbart de ekonomiska, är det bäddat för konflikt.

Det är viktigt att myndigheter försöker anta en strategi som genomsyrar hela myndigheten om hur man ska minimera intressekonflikter och ska hantera de ”humana” delarna i en intressekonflikt.

 

En idé hur man kan minimera intressekonflikter i samband med fiske/vattenkraft

Som framgår av ovanstående beskrivning har fallet Gullsby inte hanterats med kunskap och kompetens från någondera parten. Det är heller inte förvånansvärt då det krävs kompetenser inom många olika områden. Är kraven som ställs på en verksamhetsutövare rimliga? Kan någon kunna allt inom lagar, teknik, biologi, fiske och allt annat? Nej, den personen finns inte.

För att undvika alla de problem som fallet Gullsby drabbats av, Gullsby är tyvärr inte det enda, bör en professionell hantering eftersträvas.

En lösning kan vara att regionala expertgrupper skapas med sakkunniga inom de olika områden som ska hanteras, nyttan med den planerade åtgärden, kostnaderna initialt och i framtiden, hur man hanterar känsliga intressekonflikter, göra avvägningar som ger maximal samhällsnytta, hur man värderar förluster, både ur samhällets och ur en verksamhetsutövares synvinklar.

Grupperna ska ha bred kompetens inom samhällskunskap, juridik, biologi, energi, hydrologi samt vattenkraft.

Dessa grupper ska på ett kompetent sätt bereda ärenden innan de kan komma att hamna i en prövningsprocess.

Samhället skulle tjäna mycket på en sådan professionell beredning av vattenärenden och många konfliktsituationer och mycket lidande skulle kunna undvikas.

Planer som inte är realistiska skulle kunna hejdas innan det går för långt.

 

 

 

Christer Söderberg

Styrelseledamot i

Sveriges Energiföreningars Riksorganisation, SERO

Värmland-Dalslands Vattenkraftförening, VDVF

 

 

 

https://vattenkraftensvanner.wordpress.com/2016/01/17/debattartikel-i-svd-ang-vattenkraft/

https://vattenkraftensvanner.wordpress.com/2015/12/25/vattenverksamhet-ny-provningomprovning/

https://wordpress.com/post/vattenkraftensvanner.wordpress.com/76

 

Standard