Myndighetsövergrepp skapar farlig klyfta mellan landsbygd och stad

De senaste decennierna har klyftan mellan landsbygden och våra städer ökat. Det är allmänt känt. Inte så konstigt när politiker och myndigheter okänsligt och utan förankring klampar in i landsbygdens hjärtefrågor, ofta med argumentet att ett EU direktiv måste följas. EU argumentet används nu allt oftare av myndigheter för att få igenom sina strategier eller, mer alvarligt, att dölja sina tillkortakommanden.

Landets Länsstyrelser och Kammarkollegiet tillsammans med Havs- och Vattenmyndigheten har dock lyckats föra denna strategi till nya höjder. Genom att göra en egen tolkning av EU´s ramdirektiv för vatten har de vilselett politiker och därigenom även Mark och Miljödomstolen.

Måltavlan är ca 1800, gamla småskaliga vattenkraftverk och 2.800 dämmen.  Argumentet har varit att den biologiska mångfalden nu skall förbättras, och då måste alla vandringshinder försvinna. Detta argument låter ju behjärtansvärt tills man inser fakta. Flertalet dämmen och vattenkvarnar tillkom för några hundra år sedan, och förutom att de är levande kulturella monument från en tidig industri- era är kvarndammarna redan en tummelplats för en mångfald av arter i vår natur.

Länsstyrelsen har de senaste två åren utfärdat föreläggande om rivning, alternativt miljöprövning, för flertalet småskaliga kraftverk samt dämmen. Miljöprövningen bedöms slutgiltigt av Mark och miljödomstolen. Låter ju tryggt och riktigt tills man inser att systemet är så finurligt riggat, att för en miljöprövning av ett småskaligt vattenkraftverk gäller samma krav som för stora kraftverk. Kostnaden för själva prövningen blir då i de flesta fall orimligt hög för kvarnägaren (400 -800 tkr) som dessutom eventuellt måste stå för nya omlöp, gallersystem och turbiner, för att miljöprövningen skall godkännas.

Branschorganisationen Svensk Vattenkraftförening och LRF har försökt att få regeringen att ge de småskaliga kraftverken en mer rimlig prövningskostnad, kallad omprövning. Pengarna kan då istället investeras i effektivare och miljövänligare produktion. Flertalet riksdagspartier står nu bakom en sådan lösning, men tydligen inte ännu vår miljöminister. Ett ofattbart agerande från ett parti, som påstår sig värna om vår miljö. De, om några, borde veta att vattenkraft är vår i särklass renaste och effektivaste reglerbara, förnybara energikälla.

De nämnda myndigheterna försöker skyla över och flytta fokus från olösta vattenfrågor såsom överfiske, försurning och nersmutsning i sjöar och vattendrag, till att med ett feltolkat EU direktiv ge sig på småföretagare på landsbygden. Samarbetet mellan myndigheterna i denna fråga har varit skrämmande välplanerat. Juridiskt kan en eventuell överklagan från en småskalig kvarnägare endast ske till Mark och Miljödomstolen. Här har dock myndigheter som Kammarkollegiet och Naturvårdsverket avgörande inflytande, båda tyvärr medskyldiga till misstolkningen av EU´s vattendirektiv. Det är lätt att förstå att systemet inte upplevs som rättssäkert. 

Vi som bor och verkar på landsbygden kan inte längre acceptera att våra myndigheter jobbar med dolda agendor i frågor som påtagligt påverkar våra liv, utkomster och vår natur. Vi måste minska klyftan mellan Landsbygd och Stad och stoppa felaktig tolkning av EU-direktiv.

Vårt hopp står nu till att EU kommissionen agerar och rättar vår regering innan allt för många viktiga kulturmiljöer och småskaliga elproducenter försvinner.

Jan Odby

Ordf. Ideella miljöföreningen Vattenkraftens Vänner

Advertisements
Standard

EU ställer krav på naturliga vattendrag

Sverige har valt att betrakta nästan alla som naturliga

Av Göran Åhrén

EU talar om naturliga vattendrag. Sverige har valt att betrakta i stort sett alla vattendrag i södra Sverige som naturliga. I övrigt framgår av kommissionens svar att allt inte måste ske på en gång.

EU-kommissionen ger i sitt svar till Tidningen Västsverige en bakgrund till direktivet som trädde i kraft år 2000.
De första förvaltningsplanerna för de olika vattendistrikten antogs 2009 och uppdaterades 2015. Tanken är att planerna skall uppdateras vart sjätte år, vilket möjliggör att man stegvis uppnår målen, skriver EU-kommissionen.
Förvaltningsplanerna beskriver bland annat betydande påverkan av vattenmiljön, resultatet av övervakningsprogram med information av aktuell status (för naturligt ytvatten kategoriseras den ekologiska statusen i hög, god, måttlig, sämre och dålig), samt åtgärdsprogram för att uppnå det huvudsakliga målet, som är ”god status”. Observera att EU-kommissionen skriver naturliga ytvatten.
Vid sidan av vattenföroreningar (t ex utsläpp av orenat avloppsvatten från tätorter eller industrier, intensivt jordbruk, etc.) kan infrastrukturprojekt, som uträtning och tätning av flodbäddar, dammar eller vallar, påverka europeiska vatten, vilket kan orsaka avbrott och förlust av livsmiljöer för vattenlevande arter och biologisk mångfald.
EU talar om projekt. Det handlar alltså om nyetableringar. Inte om gamla verksamheter. De huvudsakliga drivkrafterna för sådana modifieringar av naturliga vattendrag kan vara till exempel navigationsprojekt, skyddsåtgärder mot översvämningar, nyodling men också vattenkraftsprojekt, skriver EU-kommissionen.
På några viktiga punkter har Sverige alltså valt att från den småskaliga vattenkraftens synvinkel göra tolkningar som innebär att vi ställer mycket högre krav på småskalig vattenkraft än andra länder.
Klart är att den fokus svenska myndigheter lagt på nyprövning av gamla verksamheter verkar sakna stöd i EU:s ramdirektiv för vatten. Flera av de rättsfall som diskuterats i Europa har också handlat om nya projekt, infrastruktur eller nya kraftverksbyggen. Varför Sverige kräver nyprövning, istället för omprövning, kan staten i alla fall inte skylla på EU och ramdirektivet för vatten.

EU-kommissionen bekräftar svaren

För att var helt på den säkra sidan ber vi EU-kommissionen bekräfta den bild vi fått av svaren på våra frågor. Vi skickar därför över ytterligare några frågor till EU-kommissionen, för att få ett förtydligande.

Fråga 1: Har jag uppfattat detta rätt. EU-kommissionen vill alltså inte att Sverige tvingar ägare till småskalig vattenkraft att lägga ner och riva ut. Det måste alltså vara en missuppfattning i Sverige. EU-kommissionens svar: ”Det stämmer att EU-kommissionen inte vill att Sverige tvingar ägare till småskalig vattenkraft att lägga ner och riva ut.”

Fråga 2: Av resten drar jag slutsatsen att EU:s avsikt med ramdirektivet i första hand är att för framtiden säkra medborgarnas tillgång till rent dricksvatten. Och att det viktigaste är att medlemsstaterna åtgärdar föroreningar i form av miljögifter från industrier och föroreningar från tätorter och jordbruket. EU-kommissionens svar:

”Det du skriver i andra stycket stämmer. Syftet med direktivet hittar du i artikel 1.”

Fråga 3: När det gäller biologisk mångfald uppfattar jag det som att EU-kommissionen vill att medlemsstaterna i sin planering, exempelvis vid större infrastrukturprojekt, tar hänsyn till olika arters behov av lekvatten och att kunna ta sig fram med mera. Men att detta inte innebär att EU vill att man river ut all småskalig vattenkraft. Stämmer det? EU-kommissionens svar: ”Det stämmer att EU inte vill att man river ut all småskalig vattenkraft, i enlighet med vad du skrivit i tredje stycket.”

Fråga 4: Läste i direktivet ett avsnitt där EU uppmanar medlemsstaterna att genomföra förändringar i samverkan och i samråd med de som berörs. Har jag uppfattat det rätt? EU-kommissionens svar:

“Är det artikel 14 i direktivet du undrar om i din fråga om samråd och samverkan? D.v.s.Medlemsstaterna skall uppmuntra aktiv medverkan från samtliga berörda parter i genomförandet av detta direktiv, särskilt när det gäller att utarbeta, se över och uppdatera förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikten”. Eller är det skäl 14 du syftar på? D.v.s. “Om detta direktiv skall bli framgångsrikt krävs nära samarbete och samverkan på gemenskapsnivå, medlemsstatsnivå och lokal nivå…”etc.). I vilket fall som helst låter det som att du uppfattat saken rätt, att samverkan och samråd med dem som berörs uppmuntras.

Fråga 5: Halterna av miljögifter i sötvattenfisk i Sverige är så höga att vi inte får sälja fisken till resten av Europa. Halterna av miljögifter i sik i norra Vättern är så höga så den får inte ens säljas som föda till svenskar. Är detta ett exempel på problem som EU-kommissionen genom vattendirektivet vill att medlemsstaterna skall åtgärda?

EU-kommissionens svar: ”Eftersom vattendirektivet syftar till att minska föroreningar kan man möjligen dra slutsatsen du nämner i ditt sista stycke om miljögifter.”

Många vill veta vad som ligger bakom

Flera läsare har hört av sig och undrar hur den här kampanjen mot småskalig vattenkraft har kommit till, och vad som ligger bakom.
Det finns inga politiska beslut om att lägga ner den småskaliga vattenkraften. En majoritet i riksdagen har tvärt om uttalat sig för enklare regler. Som framgår vill inte heller EU att Sverige lägger ner den småskalig vattenkraft.
Vad beror det då på att den ena anläggningen efter den andra i Sverige drabbas av förelägganden, hot om viten och krav på utrivning?
Man frågar sig varifrån kraften i denna kampanj kommer. Varför prioriterar staten just detta?
I några kommande artiklar kommer Tidningen Västsverige att försöka ge några svar på orsakerna till häxjakten på den småskaliga vattenkraften.

 

Standard

Småskalig vattenkraft – Statens kampanj saknar stöd i EU

EU vill inte att Sverige lägger ner småskalig vattenkraft

Av Göran Åhrén

EU-kommissionen vill inte att Sverige river ut den småskaliga vattenkraften. I ett uttalande klargör kommissionen vilka avsikter EU hade med ramdirektivet för vatten. Det handlar i första hand om kvalitén på vattnet.

Miljöminister Karolina Skog fick frågan i riksdagen i veckan vad hon gör för att hantera konsekvenserna av en hotande utrivning av den småskaliga vattenkraften. Hon svarade, precis som när det gäller skatten på solel, med att skylla på EU och hänvisa till ramdirektivet för vatten.
Tidigare har länsstyrelsen skyllt kampanjen mot småskalig vattenkraft på EU, och sagt att man bara genomför EU:s ramdirektiv för vatten.
Tidningen Västsverige frågade därför EU-kommissionen om EU vill att Sverige river ut den småskaliga vattenkraften. Vi fick svar av EU-kommissionens talesperson i miljöfrågor.
– EU-kommissionen vill inte att Sverige stänger ner den småskaliga vattenkraften eller river mindre dammar för att uppnå god ekologisk status, säger Enrico Brivio.
– Vad EU:s ramdirektiv för vatten istället ber om är att det sker en korrekt planering, där man tar hänsyn till vattenkvalitén, vid projektering av vattenkraft eller mindre dammar, fortsätter han.
Enrico Brivio är EU-kommissionens talesperson i miljöfrågor. Han använder alltså ordet projektering. Av skrivningen i övrigt framgår att det handlar om prövning av nyetableringar av exempelvis infrastruktur och vattenkraft. Inte äldre anläggningar. I ett utförligt svar förklarar han syftet med EU:s ramdirektiv för vatten. Det är att uppnå en god status för alla vatten, inklusive floder, sjöar, kustvatten och grundvattnet. Huvudsyftet är att minska utsläppen av miljögifter och föroreningar från industrier och tätorter. (Vattendirektivet innehåller därför en lista på ett 30-tal kemikalier som EU vill att medlemsstaterna särskilt skall hålla efter.)
Medlemsstaterna uppmanas därför att upprätta förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som beskriver aktuell status för sina vatten och åtgärdsprogram i syfte att uppnå en ”god status”.
EU-kommissionen förklarar också att infrastrukturprojekt, som förändrar naturliga floder och vattendrag, kan orsaka avbrott och förstöra vattenmiljöer och därmed skada vattenlevande arter och biologisk mångfald.
Även projekteringen av vattenkraftverk kan ha en påverkan på vattnets status, genom att störa en flods ekosystem, och hindra olika fiskarters naturliga vandring till sina livsmiljöer eller lekplatser.
EU:s medlemsstater vidtar därför åtgärder för att förbättra vattnets status och för att balansera den legitima användningen av vatten med att uppnå miljömålen. Till exempel när det gäller vattenkraft, föreslår man åtgärder som lindrar effekterna, vilket kan innefatta byggandet av fiskvandringsvägar. Genomförandet av sådana åtgärder kan bli föremål för revision eller förnyelse av vattentillstånd för befintliga anläggningar.
För ny infrastruktur måste riskreducerande åtgärder för att minska miljöpåverkan ingå i projektets utformning. Sådana åtgärder genomförs för andra sektorer förutom vattenkraft även i andra medlemsstater, inte bara i Sverige.
EU-kommissions svar innebär alltså att EU-kommissionen i första hand vill att medlemsländerna håller efter miljögifter och föroreningar i vattnet. I andra hand tar man upp effekter vid nyprojektering av infrastruktur, som vägar och järnvägar, men även nybyggnation av vattenkraft. Och att det är i dessa sammanhang man vill att verksamheterna prövas utförligt, med hänsyn till den biologiska mångfalden.
Det finns alltså inget stöd i EU:s ramdirektiv för vatten för den svenska strategin att nypröva även befintliga verksamheter. För befintliga verksamheter handlar det av allt att döma om att ompröva tillstånd, men endast om det finns behov av konkreta åtgärder. I alla fall om man skall följa EU:s ramdirektiv för vatten.
Sverige har alltså missuppfattat delar av vattendirektivet. Frågan är om det är medvetet eller omedvetet.
Klart är att idag arbetar en del av den svenska statsförvaltningen för att lägga ner den småskaliga vattenkraften. Man skyller ömsom på EU och ömsom på lagstiftaren. Det mesta tyder dock på att det i själva verket är enskilda tjänstemän som driver detta, med stöd av motståndare till vattenkraften.

 

 

Standard