Öland bygger – Skåne river!

Jag besökte nyligen Hallands vattenkraftsförenings årsmöte. Till mötet var föredragshållare från bl.a. Länsstyrelser inbjudna. En tjänsteperson från kulturenheten vid Länsstyrelsen i Kalmar inledde sitt anförande med orden: ”Jag bor på Öland och där pratar man just nu inte om att riva dammar, utan om att bygga dammar.”

Uttalandet stämmer väl överens med Bo Johnérs debattinlägg ”Hållbart uttag av grundvatten är ett måste för framtiden” (publicerad i KB 23/1 2017), där han berömmer Ölands vattenråd för deras rekommendationer att restaurera uttorkade vattenområden, genom att bl.a. skapa dammar som fördröjer avrinning på ytvattnet, så att nybildning av grundvatten främjas. Öland är det landskap de senaste decennierna drabbats värst av brist på dricksvatten. En ökad ytvattenvolym bidrar dessutom till att vattnet blir svalare och avdunstningen minskar, vilket också är till nytta för grundvattenbildning.

Fiske- och vattenvårdsenheten på Länsstyrelserna, inte enbart i Skåne utan över hela landet, gör tvärt om. Ägare till gamla kvarnar som ställts om till produktion av grön el föreläggs att söka tillstånd för verksamheten. Om tillstånd inte söks eller beviljas skall dammarna rivas ut. Man har länge sagt att man bara följer Europakommissionens ramdirektiv för vatten.

När det gäller grundvatten har nämnda ramdirektivet följande skrivelse;” Skydda, förbättra och återställa grundvattnet, förebygga föroreningar och försämring samt säkra en balans mellan uttag och förnyelse. Bevara de skyddade områdena och verka för en hållbar vattenförsörjning.”

Jag ser inte att utrivning av dammar förebygger föroreningar, snarare orsakar det försämringar genom att gifter, medicinrester, fosfor och kväve, som ligger nersedimenterade i dammarna, frisläpps och sprids nerströms i vattendraget och till sist når det redan sjuka havet.

En utrivning rubbar också balansen mellan grundvattenuttag och förnyelse och utgör ett hot mot en hållbar vattenförsörjning. Redan idag har stora delar av södra Sverige samt Gotland och Öland en prekär dricksvattensituation. Den ringa nederbörden under vintern och en utebliven snösmältning gör att vattenreserverna inför växtsäsongen och sommarens avdunstning kommer att bli mycket ansträngda. På flera orter har man redan idag gått ut med uppmaningar att vara sparsam med vattnet och förbjudit trädgårdsbevattning och högtryckstvätt.

I Länsstyrelsens föreläggande tycks ramdirektivets huvudbudskap om vattensituationen ha en underordnad betydelse, medan fisket alltid framhålles. Fisk har i mer än 400 år tagit sig fram över dämmena, och en eventuell minskad fiskstam i vattendragen sammanfaller i så fall med minskningen av fiskbeståndet i havet.

EU; s ramdirektiv avslutas med följande mening .”Medlemsländerna uppmanas att utnyttja allmänhetens engagemang maximalt.” Mycket av människors engagemang blir idag totalt överkört.

Gunnar Olsson
Ugerups Mölla.

Advertisements
Standard

Uppmuntra elproduktion vid skonsamma vattenkraftverk

Allt oftare talar man idag om att Sverige inom något årtionde kommer att ha vattenransonering. I viss mån har vi redan vattenransonering. De lantbruksföretag och andra industrier, som har tillstånd till vattenuttag från borror har ett givet maximiuttag och i de flesta fall tidsbegränsade tillstånd.

Chester Svensson nämner i sina arbeten om grundvattentillgångar följande; ”Torrperiodens längd styr hur långt grundvattnet hinner sjunka innan nästa nederbördstillfälle inträffar. Köldperioder fungerar som torrperioder eftersom nybildning av grundvatten i ytnära magasin är mycket liten om ens något. Det i snö och tjäle magasinerade vattnet kommer sedan att tillföras grundvattnet under våren.”

Vintrars torrperioder är ofta längre än sommarns. Uttagen är i stort konstanta även under torrperioder. Vid långa köldperioder ökar därför differensen mellan uttag och nybildning. För att återskapa balansen gäller det att ta vara på vinterns nederbörd. Vid en hastig snösmältning sker ett kraftigt vattenflöde, som bromsas upp av dämmena i vattendragen och fördröjer avrinningen. Vattnet stiger upp och överflödar marker där det inte gör någon skada. Största delen av det vattnet sjunker ner i jordlagren och berggrunden och bildar nytt grundvatten, som kompenserar den – vintertid – uteblivna grundvattenbildningen.

Utan dämmena hade kraftiga vattenflödet istället fått en snabb avrinning och aldrig stigit upp och överflödat markerna. Dessutom hade markytan torkat upp snabbare och förlängt bevattningssäsongen.

Vi vet att grundvatten bildas av nederbörd. Vissa faktorer gör att all nederbörd inte bildar grundvatten. Avrinning är en faktor där, som redan nämnts, dämmen i vattendragen gör nytta genom att fördröja den. En annan faktor är avdunstning och en tredje växters upptagning av vatten. Förlusten genom avdunstning bedöms öka genom klimatförändringarnas temperaturhöjning.

Många gamla kvarnar vid överfallsdämmen har under de senaste årtionden ställs om till produktion av förnybar, koldioxidfri el. Den klart övervägande delen av denna produktion sker på vinterhalvåret, då elanvändningen i landet är som störst. Det är också den tiden då de kol- och oljeeldade kraftverken används som mest. Under vinterhalvåret pågår nästan ingen fiskvandring. Istället för att förbjuda elproduktion vid de skonsammaste vattenkraftverken borde makthavare och politiker uppmuntra verksamheten, som en hjälp till att motverka klimatförändringarna.

Någon från Länsstyrelsen sa i samband med utrivning av dämmen i Vramsån att ”motorväg till havet skulle skapas”. Med tanke på att grundvattnet under Kristianstadsslätten inte är oändligt skulle jag istället vilja säga ”Restaurera de raserade dämmena och skapa en gågata för att fördröja avrinningen så att mer grundvatten bildas.” Förse dem gärna med nya turbiner och generatorer så de kan hjälpa till att minska avdunstningen vid framtida temperaturhöjningar.

Vattenkraftens Vänner, genom Gunnar Olsson, Ugerups Mölla.

Standard