Kulturarv hotas av ny plan för vattenkraft

Av Örebronyheter på 21 september, 2021

EU-direktiv samt nationella och regionala planer och miljömål hotar Sveriges kulturarv vid vatten. Hela existensen för dessa miljöer äventyras när vattendrag ska återställas och hinder för fiskar undanröjas. – Längs våra vattendrag finns inte bara naturvärden, utan även viktigt kulturarv. Vill vi över huvud taget ha det kvar måste vi lyssna på de människor som förvaltar kulturarvet, skriver Vattenhistoriskt Nätverk (VhN)

I Sverige finns ca 300 arbetslivsmuseer nära vatten, många hembygdsföreningar och små vattenkraftsanläggningar. Dessa är viktiga som boendemiljö, för rekreation och för besöksnäringen. För många av anläggningarna är placeringen precis intill ett vattendrag själva förutsättningen för verksamheten.

Men nu hotas många av dessa anläggningar av den nationella plan för vattenkraft som regeringen presenterade förra året. I den läggs det orimliga krav på åtskilliga små aktörer, som kanske driver en gammal kvarn eller bevarar en industrimiljö från 1700-talet. I många fall tvingas de ta hjälp av konsulter för att söka tillstånd och inventera eventuella fornlämningar.

– Det blir väldigt mycket byråkrati och kostnader för verksamheter som oftast bygger på ideella krafter. Det här är människor som arbetar med att bevara vårt kulturarv. Tacken är att man kan komma att kallas till domstol, och dessutom riskerar att få riva ut anläggningar och dammar, säger Helena Törnqvist, arbetslivsintendent på Arbetets museum och talesperson för VhN.

Hon representerar Vattenhistoriskt Nätverk som samlar nationella organisationer för att synliggöra och värna kulturmiljön och kulturarvet, sociala värden och människors livsmiljö i svensk vattenförvaltning. Nätverket arbetar för en helhetssyn där kulturmiljön vägs in på samma sätt och på likvärdig grund som naturmiljön och andra intressen. VhN vill medverka till konstruktiva lösningar till gagn för både kultur- och naturmiljö och för att ta tillvara befintliga resurser i en hållbar samhällsutveckling. Bland medlemmar i nätverket finns en stark oro att de nya kraven hotar de vattenanknutna kulturmiljöernas existens.

Vattenhistoriskt Nätverk har i brev till politiker i riksdagen och länsstyrelserna påtalat brister i hanteringen av känsliga kulturhistoriska miljöer. Kunskapsunderlaget är ofta inte uppdaterat och de möjligheter till undantag och hänsyn som finns utnyttjas inte.

Ett aktuellt exempel är Järle kvarn i Närke, med anor från 1600-talet. Här har Järleåns vatten alltsedan medeltid utnyttjats för olika verksamheter; masugn, hammarsmedja, såg och kvarn. Mark- och miljödomstolen beslutade i våras att Naturvårdsverket får riva den gamla dammen, vilket kommer resultera i att vattenspegeln vid kvarnen kommer att försvinna och i stället återskapas en ny forsmiljö.

– Det här är platser som människor brukat och påverkat under många hundra år. Ska vi återskapa en natur som vi tror att den såg innan brukssamhällena växte fram under 1600- och 1700-talet? Ska vi utplåna en stor del av vårt kulturarv såsom vi gjorde i våra städer under 1960-talet? Eller ska vi vårda dagens miljöer för boende, rekreation och turism? säger Helena Törnqvist.

– Vi tycker absolut att det är viktigt med miljöhänsyn men i begreppet miljö ingår inte bara biologiska värden. Som det är nu läggs väldigt stort fokus på naturvärden och fiskvägar. Vi måste också ta hänsyn till de historiska miljöerna och förutsättningarna för att fortsätta vårda vårt kulturarv för kommande generationer.

Vattenhistoriskt Nätverk

Vattenhistoriskt Nätverk bildades 2018 och samlar nationella organisationer för att synliggöra och värna kulturmiljön och kulturarvet, sociala värden och människors livsmiljö i svensk vattenförvaltning.

I nätverket ingår:

  • Arbetets museum (sammankallande)
  • Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd
  • Sveriges Hembygdsförbund
  • Sveriges industriminnesförening
  • Svenska byggnadsvårdsföreningen
  • Europa Nostra Sverige
  • ICOMOS Sverige
  • Svensk Vattenkraftsförening
  • Stödföreningen för småskalig vattenkraft
  • Lantbrukarnas riksförbund
  • Sveriges Jordägarförbund
  • Vattenhistoriskt Nätverk stöds även av Kulturmiljöfrämjandet.

Kultur | Sverige
Örebronyheter

Källa: Arbetets museum

Standard

Vattenkraft med gamla anor har lägst koldioxidutsläpp av alla energislag

IPCC rapporten som kom den 9 augusti var ingen munter läsning. Den bekräftade det vi redan hade på känn, att den globala uppvärmningen fortsätter att öka, nu ännu snabbare än tidigare beräkningar. Sommarens tragiska naturkatastrofer runt om i världen var ännu en påminnelse om vad som kommer att hända i framtiden om vi inte får bukt med den snabbt ökade uppvärmningen. Huvudproblemen är koldioxidutsläppen på global nivå.

I land efter land planeras nu många tuffa åtgärder för att få ner koldioxidutsläppen. Sverige har hakat på arbetet med det ambitiösa målet att vara fossilfritt land år 2045. Vår regering har profilerat Sverige som framtidslandet för den gröna industrin och lockar med ett av Europas lägsta elpriser för industrier inom sektorn. Resultatet har hittills blivit att, förutom en rad stora datahallar för multinationella företag, en gigantisk batterifabrik samt två nya stålprojekt där kolet ersätts med förnybar energi.

Fossilfri omställning kräver enorma mängder energi. Förutom industriomställningen så skall transport och bilparken elektrifieras i rasande fart. Sveriges inhemska el produktion har de senaste 60–70 åren kommit främst från kärnkraft och vattenkraft, ca 80 %. Dessa två hörnpelare i energitillförseln har betytt mycket för vår tidigare prisvärda och stabila elförsörjning. Den är nu under angrepp från miljörörelser och myndigheter stödda av miljöpartiet. Istället förespråkar man satsningar på vind och solkraft. Två energislag som båda är starkt väderberoende och ännu inte lagringsbara i större skala.

Det behövs mer tid för utveckling och byggnation, inte minst infrastruktur, innan dessa energislag kan leverera de energimängder som kommer behövas i framtiden. Under tiden måste vi istället utveckla och effektivisera de redan befintliga energikällorna. Vattenkraften är inte bara hörnpelaren i vår energimix den är lagringsbar och har även den lägsta klimatpåverkan av alla kända energiformer räknat på CO2g/ kWh, se diagram.

Fortfarande jobbar Länsstyrelserna och Havs- och vattenmyndigheten tillsammans med organisationer som Sportfiskarna och Älvräddarna intensivt med att förhindra och försvåra driften av de småskaliga vattenkraftverken. Det rör sig om ca 1900 kraftverk som tillsammans producerar 5 TW, de flesta ligger i södra Sverige där elbristen redan idag gör sig gällande i form av väsentligt högre elpriser jämfört med övriga landet.

I snart 10 års tid har ägarna till kraftverken inte kunnat utveckla och effektivisera sin verksamhet på grund av ovisshet om framtiden och höga juridiska kostnader. Konservativa beräkningar visar att befintliga småskaliga kraftverk kan fördubbla sin produktion genom att uppgradera produktionskapaciteten. Lägg därtill elberedskap, dammarnas regleringsförmåga vid torka och översvämningar så är det skrämmande att jakten på dessa verksamheter får fortgå.

Vänliga hälsningar

Jan Odby
Ordf. Vattenkraftens vänner

Standard