Minskad vattenkraft påskyndar vanadinbrytning i Skåne

Nyss hemkommen från miljökonferensen i Madrid talar Lövin (MP) om att Sverige nu ska satsa stort på förnybar el. Det är en satsning som vida övertrumfar konferensens slutprotokoll. Här tycks inte saknas några medel för att uppnå de utlovade målen. En åtgärd, som inte skulle kosta skattebetalarna en enda krona vore att skapa ett moratorium mot utrivningen av småskalig vattenkraft. Den minskar CO2-utsläppen med 7%. För en, i detta sammanhanget, ringa summa skulle man kunna modernisera befintliga verk för att fördubbla produktionen och minskar utsläppen med 14%. Vill man fortsätta denna billiga väg, så finns det massor med gamla vattenverksamheter som skulle kunna förses med generatorer och återstartas.

Istället vill man satsa på väderkänsliga produktioner som vind- och solkraft. Enligt FN; s klimatpanels livscykelanalys av koldioxidutsläpp ger vindkraften 4 ggr. och solkraft 11,5 ggr. mer CO2-utsläpp än vattenkraften. I propositionen ”Vattenmiljö och vattenkraft” konstaterar man att ”med en större utbyggnad av väderkänslig elproduktion blir den småskaliga vattenkraften viktigare.” Den har sin huvudsakliga produktion under vinterhalvåret. Istället för att riva ut den borde man se den som ett naturligt komplement när den väderbaserade produktionen går som sämst och elbehovet är som störst. Utöver den rena elproduktionen har dämmen dessutom den fördelen att de minskar översvämningsrisker nedströms och uttorkning uppströms dämmena, samtidigt som de stabiliserar grundvattennivåerna.

Nyligen invigde man med pompa och ståt utrivningen av tre kraftverk i Klippans kommun. Man kallade det för Europas största restaurering av vattendrag. Att kasta bort ökade möjligheten till ren elproduktion under vinterhalvåret, innebär att man måste öka möjligheten att lagra vind- och solkraftsel till denna årstid. Lämpligen sker det i s.k. vanadin-redox batterier som endast kan användas till stationärt bruk. Den skånska berggrunden räknas som landets mest vanadinrika. Hittills har man genom protester lyckats stoppa utländska gruvbolag från provborrningar i den skånska berggrunden. Klippanprojektet minskar drastiskt möjligheten att förhindra brytningen av vanadin.

Det uppstår naturligtvis en massa frågor om vad som händer vid en gruvbrytning. Blir det dagbrott eller en underjordisk brytning? Vilka fastigheter måste lösas in, blir det min? Hur stora arealer åkermarker försvinner? Vilka habitater för flora och fauna förloras för alltid? Enligt habitatdirektivet är största orsaken till arters minskning att deras livsutrymme försvinner. Kommer hela samhällen att behöva flyttas? Det är många frågor som kräver svar. Sedan är frågan var batteridepåerna ska placeras. Blir det åkermark som offras eller kommer arters livsutrymme att ytterligare minskas? Frågan är om inte el från vattenkraften borde öka istället för att minskas?

Gunnar Olsson, Ugerups mölla

Standard

Öppet brev till våra partiledare

Bästa partiledare!

2019 kommer att gå till historien som ett minst sagt turbulent år i Sveriges energihistoria.

Nedläggningen av två kärnkraftverk påbörjades. Svenska kraftnät meddelade att den för södra Sverige så viktiga Sydvästlänken blir ytterligare försenad. En ny skatt trädde i kraft för värmekraftverken som gjorde det i praktiken omöjligt att köra dem vidare.

I Skellefteå började man bygga Northvolts gigantiska batterifabrik som skall lösa det framtida lagringsbehovet av el för bilar, vind och solkraftanläggningar. I Avesta skövlas skogen för en stor Google anläggning. Utbyggnad av laddningsterminaler för elbilar pågår i hela landet. Färjorna Helsingborg-Helsingör går nu på el och Lund har fått spårvagnar. Planeringen för snabbtåg går vidare.

Men ”Var skall elen komma från ”? frågar sig många. Björn Gillberg, känd miljökämpe, är en av många kunniga miljö- och energiexperter, som är djupt kritisk till den rådande naivismen som genomsyrar den Svenska energidebatten. De nya gröna energikällornas möjlighet att inom närtid uppnå den nivå som krävs, för att ersätta kärnkraften är orealistisk.

 

I decennier har Sverige haft en trygg produktion av el där kärnkraft och vattenkraft helt dominerat energimixen. Fortfarande svarar de för 80 % av vår elproduktion (2019 års siffror enl. SCB). Dessa energikällor är lagrings och reglerbara vilket är helt avgörande för nätstabiliteten.

Elbrist varningar har duggat tätt under året. Främst har Skåne varnat. Stockholm och Göteborg anslöt sig i klagokören vilket innebar att vår energiminister fick gripa in. Efter en tid av fotarbete i Regeringskansliets korridorer, lyckades man mildra villkoren för värmeverken samtidigt som Svenska Kraftnät fick i uppdrag att köra igång Sydvästlänken senast hösten 2020. Kosta vad det kosta ville. Det är med spänning vi i södra Sverige följer utfallet.

Under året har en rad organisationer presenterat sina beräkningar gällande elbehovet i Sverige de kommande 15-20 åren. Samtliga rapporter pekar på en dramatisk ökning över 50 %.

Det är med ovanstående energisituation fullkomligt obegripligt att den småskaliga vattenkraften av flera myndigheter fortfarande ifrågasätts trots den nya lag ”Vattenmiljö och Vattenkraft” som trädde ikraft 2019-01-01.

Lagen klubbades igenom av en riksdagsmajoritet sommaren 2018 och är ämnad att underlätta för de äldre vattenkraftverken genom att tillståndsprocessen blir en omprövning i stället för den tidigare nyprövningen.

Den småskaliga vattenkraften innefattar 1 900 kraftverk som tillsammans producerar 5 TW främst under tiden nov-april. De flest kraftverken ligger i södra Sverige. En produktion som enkelt och snabbt kan fördubblas i befintliga anläggningar genom uppgradering av elproduktionen. Det har varit omöjligt under de senaste åren, då tid och pengar istället gått till dyrbara processer i domstolarna. Bifogad miljöskrift beskriver hur många kraftverksägare behandlats de senaste åren. En tragisk historia värd att läsa!

Myndigheternas miljöaktivister har fortfarande stort spelrum och prioriterar egna, subjektiva bedömningar om vilken biologisk mångfald som är viktigast att värna. Taktiken för tillfället är att överklaga alla beslut som går kraftverksägarnas väg i mark och miljödomstolen. Målet är att trötta ut motparten. En gammal beprövad taktik som används av den part som har ekonomiskt övertag.

Det är vår förhoppning att 2020 kommer bli ett mindre turbulent energiår. Det kräver dock ett starkt politiskt ledarskap som tar initiativet i den” gröna revolution” som är nödvändig för att vi skall nå de uppsatta målen som EU och Pariskonventionen stipulerar.

Myndigheter och miljörörelser får inte styra efter egna agendor som idag uppenbart är fallet. Politiker måste inse vikten av att utveckla och värna de energikällor som idag skapar stabilitet i vår elförsörjning för att ge nya gröna energikällor tid att utvecklas i kontrollerad takt.

Slutligen:

”I en demokrati utgår all makt från folket genom deras ombud. I frågan om småskalig vattenkraft tycks det vara statliga tjänstemäns agendor som gäller.”

Gunnar Olsson Ugerups Mölla.

Vänliga hälsningar och Ett Gott Nytt År!

Jan Odby

Ordf. Vattenkraftens Vänner

Standard

Klimatsmart att småskaliga kraftverk läggs ned?

I mer än 25 års tid har jag producerat den renaste el som går att uppnå. Det löser naturligtvis inte det stora skånska elbehovet men på årsbasis förses tio till tolv familjer med hushållsel. Min produktion sker till 95 procent på vinterhalvåret när elen som mest behövs. Under den årstiden förser min anläggning ca 25 familjer med el. Anledningen till att jag överhuvudtaget besvärade mig med att ställa om den gamla kvarnen till elproduktion var 80-talets politikers och miljövänners ständiga vädjan om ”att vi som hade möjlighet till det skulle hjälpa till att producera ren el”. Då talade man inte så mycket om klimatet. Anledningen var istället att bland annat hejda försurningen av sjöar och vattendrag, något som bidrog till försämrade livsbetingelser för ”akvatiska organismer.”

Idag låtsas åtminstone miljövännerna som att de inte varit med om att påverka ägare till kvarnar och sågar med mera, att ställa om verksamheterna till elproduktion. Länsstyrelser landet runt ställer krav på att cirka 1800 småskaliga vattenkraftverk ska läggas ner och dämmen rivas. IPCC gjorde 2011 en livscykelanalys om hur stort CO2-utsläpp i gr/kWh olika energiformer gav. Man kom fram till att vattenkraften genererade 4 gr, vindkraften 12, kärnkraften 16 och solkraften 46 gram per producerad kWh. Kolkraften ger 1001 gr/kWh.

Ugerups mölla.

Det finns regeringsbeslut på att kärnkraften ska avvecklas och att inga fler älvar får byggas ut. Ståltillverkningen i norra delarna av landet ska gå över från kol till el i tillverkningen, och minska CO2- utsläppen med tio procent. Allt fler industrier förläggs i norra delarna av landet för att få en säkrare el-tillgång. All samfärdsel ska i framtiden elektrifieras. Försök med eldrift på mindre flygplan görs. Befolkningsökningen har på senare åren accelererat och alla ska ha tillgång till el.

I propositionen ”Vattenmiljö och vattenkraft” nämns att vattenkraften blir allt viktigare i takt med att väderkänslig el (vind-och solkraft) byggs ut. En ny lag trädde i kraft 2019-01-01, som är avsedd att underlätta tillståndsförfarandet för småskalig vattenkraft. Landets vattenmyndigheter gör allt för att lagen ska urvattnas och inte få den genomslagskraft som politikerna och lagstiftarna avsett.

Vattenhandläggare överdriver de små kraftverkens negativa konsekvenser och överskattar positiva miljöeffekter av dammutrivningar. Allt för att skapa legitimitet för att stänga kraftverken och riva dämmen.

Under den tid jag producerat el har atmosfären sluppit en påspädning med 1 000 ton CO2. De nu nedläggningshotade småskaliga kraftverken i Vramsån har bidragit med ren el som motsvarar 8- 10 000 ton CO2 från kolkondenskraftverk.

Världen över pågår nu protester mot orsaker till klimatförändringar. Många vill göra insatser för att rädda klimatet för kommande generationer. Det är behjärtansvärt, men ingen ska behöva göra det med förbundna ögon. Om ett halvsekel kan nya intressen göra att ni, liksom vi, anses som miljöbovar och tvingas söka dyra tillstånd för era åtgärder. Ni kan dessutom tvingas göra förändringar som ruinerar er.

Gunnar Olsson

Ugerups Mölla

 

Standard

Vattenplanen hotar tusentals sjösystem

Debattartikel publicerad i tidningen Lands bilaga Lantbruk den 6:e mars 2019: https://www.landlantbruk.se/debatt/din-sjoutsikt-och-vattenverksamhetsratt-kan-tas-ifran-dig/

En byråkratisk tsunamivåg hotar Sverige. Vattenplanens negativa påverkan på landsbygden har hittills inte fått genomslag i rikstäckande TV och dagsmedia. Land Lantbruk har i flera sakliga och kritiska reportage granskat kampen om vattenregleringen i Örebro län.

Huvudmålet är där inte att förbättra miljön utan att skapa fria fiskvägar, men musslor och fisk dog ut efter bara några dagars torka. Svenska Naturskyddsföreningen är länsstyrelsens stora kapitalgivare och dödsbringare i dessa projekt. Hur har det kunnat bli möjligt att staten plötsligt kan angripa vårt kulturella riksarv och dödförklara det?

Extrema yttringar mot demokrati och äganderätt vill ytterligare i smyg driva igenom en dold agenda så att anläggningar som inte ursprungligen varit avsedda för elproduktion ska undantas från nationella planen och utraderas.

Den nationella planen för omprövning av den småskaliga vattenkraften tar sin början 1 januari 2019. All vattenverksamhet ska leva upp till modern miljörätt och villkor. Hela Sveriges strömmande insjövatten, tusentals vattenspeglar och sjösystem hotas att bli bortspolade i den byråkratiska tsunamin.

De fastighetsägare som inte agerar före 1 juli 2019 kommer att mista ägar- och vattenverksamhetsrätt. Det gäller att agera nu för att komma med i den nationella vattenplanen.

Oberoende av årstid kan situationen bli ödesdiger när skyddande dammluckor och dämningar är utrivna och sammanhängande våtmarker och grundvatten försvinner. Brandbekämpning blir omöjlig. Förra sommaren räddades Finnerödja av en enda kvarvarande damm från lågorna.

I klimatförändring är det inte bara vid 100-årsregn fara med snabbspolande gigantiska jättekrafter mot havet. Den kunskapen saknar uppenbart våra politiker som brister i långsiktigt klimattänkande.

Det är ödesdigert om länsstyrelsen ska få hålla i bödelsyxan och bestämma vilka åldriga kvarn och bruksmiljöer från knarrande trähjuls tid som får vara med i vattenplanen. Miljöbalken och kulturlagens portallagstiftning måste få väga tyngre än extremt sportfiske. Allmännyttans bästa måste respekteras inte särintressen. Tänk på att beslut alltid kan överklagas.

Sverige är det enda land i Europa som överlåter och för ner beslutsfattandet till aktivister, som skapat ett hemmagjort svenskt vattendirektiv. Detta medför att kulturhistoria och odlingslandskap med internationell turism demoleras till torrlagda månlandskap, trots EUs överstatliga vattendirektiv och landskapskonvention. EU har satt varningsflagg på Sverige. Övriga länder inom EU tar beslut om vattendirektivet på regeringsnivå.

Svenska statens byråkratiska snedtänk i vattenrätt skapar evig högkonjunktur för konsulter, domstolar, byråkrati, grävmaskinister och tjänstemän utan ansvar.

De utrivningsdrabbade i bondebygd får ett rent helvete och kan aldrig psykiskt eller ekonomiskt mäkta stå emot statlig krigsförklaring.

Göran Hartman,

Tiveden

Standard