Utrivning av dammar sker utan tillräcklig miljökonsekvensanalys och utan helhetssyn

10A6C6AF-B12A-4308-8C6B-E49ED90951B4

Nästan dagligen läser man om människors förtvivlan efter utrivning av dammar. Detta är inte bara ett skånskt problem utan finns över hela landet i varierande former.

http://www.kristianstadsbladet.se/debatt/utrivning-av-dammar-sker-utan-tillracklig-miljokonsekvensanalys-och-utan-helhetssyn/

Mycket läsvärd artikel publicerad i Kristianstadsbladets bilaga Debatt av Sven Jensén, PhD i Ekologi tillika Ordf. i Skånes Hembygdsförbund.

Advertisements
Standard

Fler dammar behövs – inte färre

Sverige behöver fler dammar, inte utrivning av de vi har. Det är extra tydligt efter en extremt torr sommar med – återigen – sjunkande grundvattennivåer, förtorkade grödor och beteshagar, sinande brunnar, törstande djur och nödslakt.
Att då, som i Skåne och Örebro län, istället riva ut så många befintliga dammar som länsstyrelserna hinner innan den nya lagen träder i kraft vid kommande årsskifte framstår som tämligen oövertänkt.

Utrivningarna blir ännu konstigare när myndigheter, allt enligt rapport 62/1995 Sänkta och torrlagda sjöar från SMHI från år 1995, på många håll i landet redan på 1990-talet försökte återskapa våtmarker som förlorats genom utdikning och sjösänkning för att få ett rikare fågelliv, men också för att jämna ut och fördröja avrinningen och fånga upp en del växtnäringsämnen. Återskapande skedde/sker bl.a. genom fördämningar i vattendragen…

En viktig fråga som går långt djupare än de rena synintrycken och förstörda kulturmiljöer när månghundraåriga kvarnar och dämmen rivs är vad som händer med grundvattennivåerna.

Svaret är att grundvattnet sjunker i ett område runt dammen och hur stort det området är beror på många olika faktorer.
I Skåne har som bekant fastighetsägare med brunnar redan upplevt vad som händer när dammar rivs ut då deras brunnar torrlagts med resultat att länsstyrelsen tvingades ersätta detta.

En intressant fråga som blir därför vad som händer om utrivningen av dammen vid Skättiljunga och eventuellt sänkta grundvattennivåer kommer att påverka fastigheter i närheten med sättningar och liknande problem.
Men utrivning av dammar har många andra negativa effekter: Exempel är att dammar

  • minskar översvämningsrisker vid snösmältning och skyfall (om de regleras rätt)
  • minskar utflödet av organiska ämnen och tungmetaller i haven
  • utgör vatten- och dricksvattenreservoarer
  • renar vattnet på dess väg ner till grundvattnet
  • kan ge möjlighet till bevattning i torrperioder och hindra att vattendrag torrläggs om vattenuttag behövs för odling och djur
  • behövs också för att säkra vattentillgång för släckning av bränder, jämför gamla branddammar.

Och om dammar rivs ut försvinner självfallet dessa positiva effekter.
Vi efterlyser mer tvärvetenskapliga analyser och utvärderingar innan dammar rivs ut, speciellt då det nu verkar som om enbart en faktor – ”fiskvandring” – är avgörande i nuläge och detta kan lösas på helt andra konstruktiva sätt.
Återigen: Sverige fler dammar, definitivt inte färre.

Standard

Lägesrapport efter Kristianstad Kommuns rivning av dämme

Kristianstads kommun har låtit riva dämmet vid s.k. Skättilljunga kvarn, som ansågs var ett vandringshinder. Åtgärden har gjorts för att gynna de arter som syns på bilderna.

t.v. Delvis uppäten fisk

t.h. Fisk fastklämd mot stenar och har gått en plågsam död tillmötes

Två nyligen öppnade och uppätna musslor

Två levande musslor som befinner sig i närheten av arbetsområdet. Troligen har många musslor grävts ner i områdets ramper. Den summariska musselplockningen som fick så stort inslag i KB (1 flodpärlmussla och 2 dammusslor) tycks mest ha varit ett ”spel för gallerierna.”

Utdrag ur aktuell MKB ”Skyddsvärda musslor vid dammanläggningen kommer tillfälligt att flyttas på, så att de inte skadas eller dödas” ”Flera av musslorna är sällsynta och kräver ett rent, friskt rinnande vatten.” Det sägs också i MKB:n att det fanns fler skal än levande musslor. Bilderna som följer visar dock att det fanns flera levande musslor i dammen under arbetets gång, en del har blivit fågelmat andra nergrävda andra igen krossade under arbetsfordonen.

 Med tanke på hur mycket musslor det finns kvar i den tömda dammen får man väl ändå anse att den mediabelysta plockningen tillkommit mest för att visa att man gjort något. Likaledes får man väl anse att MKB; ns skönmålning om bevarande av musslor mest kommit till för att skapa legitimitet för utrivningen. På nästa sida följer bilder av levande musslor.

Mussla delvis nergrävd på arbetsområde. Till v fiskrest.

7.png

Bilderna nedan visar två högspännings- kablar, som blottlagts sedan dammen tömts för vatten, till fara för allmänheten

8.png910.png

Sista bilen är tagen ca 250 – 300 m uppströms det rivna dämmet. Den visar troligen ett av de tre vadställen mellan Tollarp och V.Vram som Lemke beskriver i sin Skånska kartering som gjordes på uppdrag av Karl XIV Johan. Vadställen tillkom för äldre tiders samfärdsel och är skyddade av fornminneslagen. Vadställena kommer troligen att utgöra de vandringshinder, som dämmena trots 500-årig tillvaro inte lyckats med. Sett ur hela Vramsåns sträckning beskriver Lemke ett 30-tal vadställen. Om man vill sätta stopp för all havsöringsvandring är den mest effektiva åtgärden att riva åns alla dämmen.

Standard

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Jag har med intresse följt debatten kring rivningen av kommunens dämme i Tollarp. Förstår att det är besvärande för våra lokalpolitiker, tvingade att under de senaste fyra åren, hantera pinsamma ärenden som, smyg subventionerade gymlokaler, badhusmiljarder och gnälliga beach boll motståndare, för att nämna några kriser. Nu i valspurtens viktigaste månader, då ett återval skall säkras, är en folkstorm kring ett dämme i Tollarp inte vad man i sina värsta mardrömmar hade räknat med.

Jag känner dock ingen större sympati. Kommunstyrelsens ledning har allt i från start informerats av Tollarps byalag, Vramsåns Vänner och skrivelser från närliggande fastighetsägare om konsekvenserna av en rivning av dämmet. I samråd med berörda tjänstemän valde man dock tidigt att lägga sig platt för Länsstyrelsens krav, som innebar rivning och ingen annan alternativ lösning i form av omlöp.

Kommunen och Länsstyrelsen blev tagna på sängen av det kompakta motståndet från stora delar av föreningslivet och närboende. Man bestämde att här behövdes en ny strategi för att rivningen på snabbaste och enklaste sätt skulle kunna genomföras. Nu startas en febril verksamhet där tjänstemän inom kommun och Länsstyrelsen beordrades att bruka största försiktighet när det gällde information om framtida planer för dämmet. Strategin gick i korthet ut på att mörka, ligga lågt och att undvika stormöten.

Inför ansökan om rivningstillstånd till Mark och Miljödomstolen anlitades konsultbolaget WSP att svara för den tekniska och miljömässiga redovisning, som är påkallad i dessa sammanhang. Konsultfirman tog god tid på sig då resultaten måste stämma in i de önskningar som både kommunen och inte minst Länsstyrelsen förutbestämt. Det är synd om miljökonsulter som i princip endast har Länsstyrelser och kommuner som kunder. Svårt att hålla en objektiv linje om man skall överleva i den branschen.

Under de öppna domstolsförhandlingarna framkom att alternativet omlöp av kommunen ansågs alldeles för dyrt. De beräknade kostnaderna till 750.000 kr. vilket idag känns som en spottstyver, jämfört med den total projektkostnaden som med konsultarvoden både för miljöbeskrivning och juridisk rådgivning säkert kommer kosta det mångdubbla. Som skattebetalare i kommunen, kräver jag en oberoende redovisning av slutnotan för rivningen.

Vramsån är ett av Sveriges renaste vattendrag med unik flora och den fridlysta flodpärlmusslan. De dämmen som fortfarande finns kvar är levande kulturmonument från en tidig industrihistoria, flertalet stammar från 14-1500 talet. Dämmena har under 500 till 600 år tjänat som vattenreservoarer men även som bromsare av extrema vattenflöden under höst och vår. Samhällen har byggts och formats runt dessa kvarndammar.

Kammarkollegiet, Länsstyrelsernas Fiske- och vattenvårdsenhet, Havs och Vattenmyndigheten fick för några år sedan för sig att egenmäktigt haka på Naturskyddsföreningens och Älvräddarnas kampanj att riva samtliga vattenhinder i vårt land. Man kände att man nu hade Miljöpartiet som uppbackare och kunde efter år av tillkortakommande inom vattenområdet visa handlingskraft.

Efter snart 4 års kamp har de småskaliga vattenkraft förespråkarna nått en halv framgång genom det riksdagsbeslut som togs nu i juni månad. I det beslutet fastslogs att myndigheter och i förlängningen Mark och Miljödomstolen nu måste ta större hänsyn till kulturhistoriska värden samt tillika ge lokala hänsyn när dessa är påkallade.

Lagen träder i kraft först den 1 januari 2019 och kan förhoppningsvis innebära att kvarvarande dämmen i Vramsån sparas. När det gäller kommunens dämme kan vi endast hoppas på kommunalrådets försäkringar om att området kring det rivna dämmet kommer att förskönas. Undrar bara hur?

Jan Odby

Ordf. Vattenkraftens Vänner

Standard

Framtida väder

Årets torka och värme har ställt till med mycket skada för djurhållare och fastighetsägare med grävda brunnar. Länsstyrelsen (Lst) i Skåne utfärdade förbud mot att göra vattenuttag ur sjöar och vattendrag för lantbruksbevattning. Redan dagen efter hävdes förbudet. Det gjordes sedan lantbrukare framfört behovet av bevattning för att undvika en katastrofal nödslakt kommande höst och vinter.

Vi har nu ett extremt väder med snart två och en halv månads torka och stekande sol. På en del platser har under denna tid inte fallit något regn alls med andra kanske fått så mycket som motsvarar en veckas normalnederbörd. Samtidigt är det denna typ av väder som SMHI;s beräkningar pekar på att vi kommer att ha vid nästa sekelskifte. Det ger oss alltså en fantastisk möjlighet att redan nu studera framtiden och ta intryck av vad som måste göras för att våra efterkommande skall stå väl rustade med vattenförsörjningen vid nästa sekelskifte.

Jag uppmanar alla myndigheter såsom Hav och vatten, Lst, Kammarkollegiet, MSB, kommuner och alla andra som handhar vattenfrågor att senarelägga sina semestrar, lämna era skyddade verkstäder och ge er ut i verkligheten för att lära hur ni kan rädda vårt viktigaste livsmedel. Detta är ett unikt tillfälle att vidga kunskapsnivån och ta lärdom i vattenfrågan, istället för att låta den glida er ur händerna. Tillfället återkommer kanske inte förrän det är försent att sätta in åtgärder.

Sveriges politikertoppar har nyligen i Almedalen lovat ”guld och gröna skogar” om man bara röstar på deras parti. Vi har däremot inte hör någon säja ”Vi skall rädda vårt viktigaste livsmedel ”VATTEN” för er och era efterlevande”. Jag tror att det hade varit en vinnande fråga som gett många röster. Speciellt som vi, redan nu, ser att många olika intressen slåss om de nuvarande ganska goda vattentillgångarna.

Idag jobbar Lst landet runt ”för högtryck” för att förelägga så många dammägare som möjligt att söka ”moderna tillstånd” för anläggningarna, eller att riva ut. Med den nuvarande lagens tillämpningen kan en sådan ansökan bli hur dyr som helst. Den 1 jan. 2019 kommer ny lagstiftning att träda i kraft, som bl.a. gör ansökan betydligt billigare. För att föregripa den mildare lagstiftningen försöker nu Lst förelägga så många som möjligt att söka tillstånd innan lagändringen träder i kraft. Lst inriktning är att få bort så många dammar som möjligt och befria landet från mesta möjliga ytvatten (sötvatten), så att det med ”motorvägsfart” försvinner ut i havet och blir saltvatten, otjänligt såväl för livsmedel som till bevattning.

De enda som kan förändra ett sådant scenario är våra politiker. Med ett moratorium för alla pågående tillståndsärenden samt att dessa skall avgöras enligt den nya lagstiftningen, skulle säkert många rikta en tacksamhetens tanke till politikernas kloka beslut, om att värna vårt viktigaste livsmedel.

Gunnar Olsson, Ugerups Mölla

Standard

Bättre för sent än aldrig med ny lag om vattenkraft

Publicerad den 23:e maj 2018 i tidningen Lands bilaga Lantbruk

Enda syftet med dyra och onödiga utredningar är att pressa folk att avstå från ansökan om vattenkraftverk. Många har dock, trots stora ekonomiska avbräck, fullföljt sina ansökningar, men i slutändan fått avslag på dem och tvingas till utrivning på egen bekostnad. Det skriver Gunnar Olsson i ett debattinlägg.

http://www.landlantbruk.se/debatt/battre-for-sent-an-aldrig-med-ny-lag-om-vattenkraft/

Standard